Telefonen fortsatte att vara stentyst fram till 02.00 i natt, då kom det klassiska "ute?" sms:et följt av "kan jag komma förbi?". Först blev jag lite sugen på att låta honom komma hit, men sen tog förnuftet över och jag gick och la mig och satte telefonen på ljudlös. De flesta singlar har väl den där killen som alltid hänger med genom åren, försvinner när man har någon typ av relation med någon annan och står där troget (nattetid vill säga) när man är tillgänglig igen. Vill ju inte hänga ut hans namn här, då är det väl kört för alltid. Men vi kan kalla honom Nils. Nils är snygg, lång och driftig, egentligen en toppenkille. Men han är en pojke och inte en man trots sina 31 år, jag tror aldrig han kommer växa upp helt enkelt. //Filippa